Just nu sitter jag på skolan och försöker skriva klart en uppsats om Cubakrisen på Historian. Inte särskilt upphetsande, men nu kan jag äntligen se ljuset i slutet av tunneln!! I tre år har vi fått nya uppgifter, och så fort vi är klara med dem så får vi nya, och nya, och nya i all evinnerlighet. Det tar aldrig slut har det känst som! Men nu...
Det här är den sista uppgift jag gör i Historian sen är jag klar! Ingen mer historia, det är lika dant i alla andra ämnen. Efter de uppgifter jag gör nu behöver jag inte göra något mer. Sen är det äntligen slut, jag tar studenten! Det här är en av de skönaste känslerna jag nogsin kännt. Att det äntligen finns ett slut. Det är det jag tycker är värst med skolan, känslan att jag bara står och trampar vatten och aldrig kommer någon stans. Därför har jag nu fått extra kämparglöd att göra något bra av det sista som är kvar, eftersom jag äntligen efter 13år ser strandkanten i andra sidan istället för bara vatten.

Btw så så de på bägge arbetsinterjuverna att de skulle höra av sig i slutet av förra veckan, början på denna. Så nu sitter jag här nervöst med mobilen och inväntar på samtal. Jag hoppas värkligen att jag får på Statiol, annars kommer ni kunna träffa mig varje dag på Storsjöbadet i dykbassängen, tränandes att kunna dyka till botten och livrädda någon eftersom jag aldrig dykt mer än 2m ner. Måste lära mig att tryckutjämna, hur man nu gör det om jag nu ska kunna livrädda någon haha.

Idag ska jag och Jonathan också släpa oss till Jocks (gym) efter nästan en måndas uppehåll pga av inte haft ork. Men förraveckan råkade vi se "Du är vad du äter", och fick för en gångs skull se "före och efter-bilder" när före bilderna var när de var smala och efter när de var tjocka, istället för att de alltid visar först alla överviktiga och sen igen efter 8v när de blivit smala. Den metoden ahr aldrig funkat på mig, jag har bara tänkt "det händer inte mig". Men de som var med på programmet såg precis som jag och Jonathan för 3år sedan. Vi blev livrädda och tänkte "fan går det så fort utför?" De hade gått upp 50kg efter de tog studenten, så fan blir det att hålla igång träningen! 

Nej nu ska jag fortsätta skriva om Cuba-krisen och lyssna på "Scotty dosent know". Älskar Eurotrip! Soundtracket till den filmen är underbart. Favortilåten är "Ca plane pure moi".
Haha nu måste jag lägga in lite bilde rifrån den filmen, för jag blir bara glad när jag tänker på den. Specielt Cooper han var bara skönaste karaktären hitilst. Filmen är väll inget nyskapande, men skådespelarna och allt oserijöt gör att filmen inte liknar något annat. Störtskön helt enkelt! Måste se om inte redan gjorts.
En sådan sommar ska jag också göra framöver. Garanterat.


Lite bilder ifrån filmen "Eurotrip".  När Jamie, Scotty & Cooper är på en nudiststrand, Scotty på en buss med hulliganer, Scotty vrs. Robot i Prais samt Cooper på "Club Vanderseeeeeeex" i Asterdam.
 

"Häng inte för mycket läpp för lyckan är lätt

Men du måste själv gripa tag i den, den sticker direkt"

Jag fastnade för de meningarna direkt, och har tänkt redan sen dess att det ska bli mitt motto. Men mycket tanke och ingen handling kan det ju bli ibland. Men idag tänkte jag ta tag i saken! Idag ska jag försöka leva efter denna fras. Ska uppdatera senare ikväll om hur det gick...

Just nu är jag i min kära hemstad Umeå och hälsar på släkten i samband av att min Farfar fyller 90år på fredag den 13 April som vi så klart ska fira! Har varit här sedan igår men idag började det verkliga sltiet. Morgonen började med uppdraget att försöka få Farfar med in till stan (senast var förra gången jag lyckades lura in honnom för 4år sedan) för att inhandla ett par nya skor istället för de sandaler vi köpte för 4år sedan han går året runt med. Men han vägrade i sten. Jag hotade tom att bära ut honnom själv i bilen men icke. Det enda han muttrade var att han skulle göra det själv "till sommaren om han fortfarande levde då". Iafl åkte jag och mamma in till Umeå för att försöka få tag på ett par skor som han dels kan få av och på och desutom få plats med foten i. Han har de bredaste fötter jag någonsin sett!
Innan vi svängde förbi skopunkten var jag tvungen att springa för på Gina Tricot som vi inte har hemma i Östersund. Ett bittert misstag jag fick ångra. Det hela slutade med att jag nästan tårfärdig står inne i provhytten med 15par olika klädesplagg med den sötaste studentklänningen jafg någonsin sett! Det enda som hindrade mig från att köpa den avr att jag redan hade inhandlatt en. Varför jag inte tog med mig hela affären hem är pga av pengabrist inför den stundande studenten. Jag köpte ingenting! Första gången någonsin jag kliver ut ifrån en Gina Tricot butik utan ett enda klädesplagg. Jag riktigt bittert hatade Studenten efteråt innan jag lyckades lugna ner mig och insett att mitt pikande på min mors obefintliga sponsring till min klädgarderob var lika medd noll intresse gav jag upp.

 
Min drömstudentklänning ifrån Gina Tricot fast inte grön som på bilden utan vit såklart

Iafl efter mitt meningslösa och tårdrypande besök på Gina Tricot hittade vi iafl ett par skor som vi trodde skulle fungera till Farfar. Vi köpte också två par byxor och en skjorta så han kommer bli riktigt stilig på fredag!

Jag ljög lite förut när jag sa att vi är i Umeå. Vi är faktist hos min Farbror i havet utanför Umeå där vi huserar i Farfars gamla sommarhus. Riktigt mysigt trots en lite bitter släkt men det är sånt man får ta. Här blåser det så fruktansvärt att jag är lite rädd för att gå ut. För alla granar runt om husen är på väg att ge med sig och hotar att ramla rakt över oss. Men det låter hemtrevligt när det storma iafl.

Just nu håller katten i huset Hasse på att jaga en råtta han släpat in runt mina fötter. Sen vill han så klart hoppa upp i famnen och slicka en på munnen. Altiitd lika trevligt. Mums eller inte.