Det är nästan så man får tårar i ögonen, kan inte sluta le varje gång jag ser rycket i slalombacken som avslutar Tour de Ski 2007/2008. Vilken kvinna.

Grattis till Årets Prestation och Jerringpriset som utdelades i kväll på idrottsgalan. Hade jag fått bestämma hade hon fått bragdguldet också.

Men jag måste börja hålla utkik efter henne i matkön tror jag och resten av svenskalandslaget som bor i Östersund. Hon läser också idrottsvetenskap på miun.

Det började på 50-talet med en lektion på
flickskolan där Gittan Olofsson gick. En bild och text om Spetsbergen brände sig fast i minnet. Men det dröjde innan hon gjorde sin dröm
verklig. Resan till Svalbard gjorde Gittan året efter maken dog 2005.

Jag tog en båttur upp över 82:a breddgraden och såg isbjörnar. Det var så otroligt vackert, säger Gittan.
Där på Svalbard träffade hon Cecilia Hed Malmström, som bland annat var första kvinnan på Sydpolen. Cecilia Hed Malmström gav Gittan fick rådet att åka till Antarktis.
- Jag sade till min dotter "ska inte du och jag åka till Antarktis?" Hon svarade inte, utan ringde ett par månader senare och frågade om jag verkligen ville åka, säger Gittan.

Sagt och gjort. Gittan är 71 år, men det hindrar henne inte det minsta. Resan till Antarktis gick i slutet på november förra året. Och hon blev inte besviken.
- Allt var som jag tänkt mig. När jag ser sådan vacker natur som jag gjort på Svalbard och Antarktis så mår jag gott. Det är livskvalitet, säger Gittan.
Bästa minnet från resan till Sydpolen är pingvinerna.
- Man står bara där och tittar och tittar. De är så roliga när de står på en höjd och åker kana på magen nerför backen, säger Gittan.

Sämsta minnet var kanske alla fallen på båten. Sjögången gjorde det svårt att gå, något som gav Gittan både blåmärken på kroppen och en bula på huvudet.
- Jag är inte äventyrslysten. Jag är äventyrlig på så sätt att jag är nyfiken och vill prova på det mesta och veta så mycket som möjligt, säger Gittan.

Från op.se

Min mammas moster Gittan (min mormors syster) är precis som jag skulle vilja vara när jag blir pansionerad och har tid med allt man inte hade förut. Hon har varit på diverse resor och börjar alltid nya kurser. Jag hoppas värkligen jag har samma energi.
Som det känns nu kommer jag vara utbränd innan 30.

Jag har precis märkt en sak jag måste börja släppa. Efter 10 minuter från datorn börjar jag få små panik, efter 15 minuter måste jag springa och kolla om Jonathan är inloggad eller mailat. Varje minut är dyrbar när han kanske får tag på en dator en gång per dag och när vet man inte. Så jag vill absolut inte missa honnom då det är svinaktigt dyrt att ringa.

Men det börjar bli en besatthet. Jag kan ju inte få panik över att lämna datorn, jag måste ju leva vidare. Men tänk om jag missar honnom och inte får chans att prata med honnom på flera dagar osv går min tankebana då.

Nya situationer ska tacklas, det har ju gått tidigare så det kommer nog gå nu. Fast det är jobbigt. Speciellt när man är van att prata med varandra varje dag i snart 4 års tid nu.

Tittade i reklamerna på Criminal Minds på dokumentären på tv4 om barn och vampen i USA. Jag blev så fruktansvärt illa tillmods när man fick följa Owen och hans pappa då han överförde sina vapenfetish till sin son.

Vapen som används till syfte att döda en annan människa eller skada ett djur är onaturligt. Jag tycker det är vidrigt hur man kan lära små barn skjuta vapen som är avsedd att döda andra människor. Visst om man i vuxenålder utvecklar ett intresse för att skjuta osv, men låt barn få vara barn utan vapen. Jag skulle inte vilja ha en massa omogna 13-17 åringar springades omkring med kunskap om vapen och antagligen har tillgång till ett på gatan. De är enligt mig inte redo för detta ansvar, även om det också finns vuxna som inte är det så är risken betydligt större att ett barn inte är det.

Det som ungarna i USA gör för att det är kul, lider miljontals barnsoldater av i ett annat land.

Så sjukt sugen! Önskar jag hade godis att tugga på under slutspurten på min första del av rapporten.

Vad är ditt favorit godis?

Varför jag aldrig kommer trivas i en storstad. Åre i bakgrunden, utsikt från Renfjället.

Ja, vad hände igentligen 2008?

- Det var året det lossnade för mig på sskprogramet efter en kämpig höst 07. Numera flyter jag fram med inget i bagaget vilket käns väldigt skönt inför medicin-kirurgi kursen om 2 veckor som separerar axen från vetet.
- Sista halvåret Jonathan var i lumpen och sedan muckade i maj, lycka men även jobbigt att hitta tillbaka till varandras vardag efter nästan ett år ifrån varandra.
- Jag började jobba på bilbioteket och hotades av varsel nu innan jul, men de fick loss mer pengar och jag har nu säkrat ännu en termin med lite inkomst.
- Året med mest musik i mitt liv. Jag var på P&L med Jonathan, Camilla och Lisa, i Göteborg och såg Iron Maiden med Jonathan och Hedström och var på traditionen storsjöyran med folket.
- Jag var ledig från maj-september, rörde inte ett finger och det var det värt för att orka med skolan.
- Det var även året alla bestämde sig för att lämna Östersund för andra breddgrader, vilket jag avundas dem mycket för. Jag vill också resa och se världen. Men min tid kommer.

Vad händer nästa år?

Gott Nytt år!

När man har ledig tid att disponera, brukar man göra det på något man tycker om. Jag använder tiden till att läsa och spela co med Jonathan på olika tvspel.
De senaste som korsat min väg är dessa:



Ljudet av ditt hjärta

"Bella?" Edwards mjuka röst hördes bakom mig. Jag vände mig om och såg honom jogga uppför trappan, med vindrufsigt hår efter att ha sprungit. Han omfamnade mig genast, precis som på parkeringsplatsen, och kysste mig igen. Kyssen skrämde mig. Den var för laddad och hans läppar pressades alltför hårt och desperat mot mina - som om han var rädd att vår tid höll på att rinna ut.

En våldsam seriemördare härjar i Seattle och en ondskefull vampyr fortsätter sin jakt för att ta ut sin hämnd på Bella som åter igen befinner sig omgiven av fara. Samtidigt tvingas hon att välja mellan sin älskade Edward och sin vänskap med Jacob. Och hennes val riskerar att blåsa liv i den urgamla kampen mellan vampyrer och varulvar.

Men Bella har också ett annat val att göra - valet mellan liv eller död.
Men vad är vad?

Den 3:e boken i den numera berömda twilight serien. Den 2:a boken i serien var en besvikelse efter att första boken satt mitt hjärta i brand. Men denna bok tog igen allt som 2:an tappade.

Läs den! Jag kan knappt vänta tills 4:an kommer ut på svenska. Kärlek.




Hantering av odöda

Stockholm en dag i mitten av augusti. Det är onaturligt varmt fast det är sent på kvällen och överallt klagar människor på huvudvärk. Det känns som om ett elektriskt fält lagt sig över stan. Ett omvänt strömavbrott. Inga lampor kan släckas, inga maskiner stängas av. Paniken ligger i luften.
Så plötsligt är allt över. Ingenting har hänt ...

Den pensionerade journalisten Gustav Mahler är trött på livet. Allt har gått fel och allra värst är att hans älskade barnbarn Elias nyligen dött i en olyckshändelse. Nu får Mahler plötsligt ett samtal från en gammal kontakt på Danderyds sjukhus som påstår att de döda vaknar. Det måste vara ett skämt. Ändå tar han sig dit för att undersöka saken.
Han möts av en lika ofattbar som skrämmande syn. Läkare på sjukhuset bekräftar: massor av människor som avlidit under den senaste tiden tycks ha vaknat till liv. Mahler slås av en tanke. Elias. Men han är ju begravd. Mahler vet ändå att han måste åka till kyrkogården.

Jag läste för ett tag sedan låt den rätta komma in som samma författare skrivit, jag gillade den men den är alldeles för otäck för att jag ska våga se filmen. Denna bok var otäck den med, men inte på samma sätt. Jag skulle vilja se den för att boken var jätte bra, med inte top 5.



Gears of War 2 (tv-spel)

Det typiska action spelet där allt går ut på att skjuta, spränga och slå ihjäl så många som möjligt. Rent nöje med grym grafik!

Jag blir faktist lite ledsen när jag läser på fler och fler ställen om att folk bojkottar julbordet i förmån för oxfilé osv. Självklart får man göra som man vill, men som en sann julbordsälskare sticker det lite i hjärtat när folk inte gillar det längre.

Mina favoriter på julbordet är:
- Skinkan
- Tunnbröd
- Gravad lax
- Kallrökt lax
- Prinskorv
- Köttbullar
- Ägg med räkor
- Julmust

Vilka är dina?

Pappa muttrar varje år över julbordet, men det kan jag förstå då han äter hur många som helst genom jobbet innan själv julafton, för grejen är att julbordet ska vara en gång per år, precis som allt annat som hör julen till. Därför käns det lite trist också när alla juleljusen plockas ned, det är så mysigt med att se stjärnor och girlanger i folks hem. Men inget sånt ska upp innan 1 advent haha.

Det kommer bli fajt om jag och Jonathan firar jul ihop i framtiden, just nu är det i resp familj. För han vill ha spria i granen, jag stjärna. Han vill ha glittret på längden och jag på tvärsen + han avskyr julbord. Vi får ta varannat år?

Om nån vill göra mig glad, kom förbi med en sån här.

Så, då har jag äntligen beställt mitt bord från Jysk. Tack vare en hjälpsam Johanna på Jysk Nordic får jag bordet för mitt utlovade pris 1400kr.

Nu hoppas jag bara att allt blir rätt.

Då har jag läst första sidan i Om jag kunde drömma av Stephenie Meyer. Det är endå inte en ny bok (2005) och jag förstår inte hur den har kunnat glida förbi mig då den värkar uppfylla precis de kriterier jag gillar av böcker. Spännande med en lite anorlunda story.

Isabella Swan flyttar till Forks, en liten regnig sovstad i Washington. Hon förväntar sig att hennes nya liv ska bli lika långtråkigt som staden själv. Men när hon träffar den gåtfulle och förföriske Edward Cullen tar hennes liv en oväntad och farlig vändning. Edward har länge lyckas hålla sin identitet som vampyr hemlig. Men nu går ingen säker, minst av allt Bella som är den person Edward håller mest av. Edward och Bellas förhållande balanserar på knivseggen mellan begär och livsfara.

Filmen som bygger på boken Twilight har premiär idag och en massiv reklam har ju gjort och jag blev direkt intresserad av böckerna bakom. Jag beställde hem de två första och väntar på den tredje tills den kommer ut på pocket.

Så nu ska jag läsa!

¨

Tre omkom i bilolycka på E 14

Jag blev iskall i kroppen och livrädd nu att det är någon jag känner. 3st i 20 års åldern och risken är rätt stor att man vet vem det är, så stor är inte denna stad. Men det är så hemskt endå för alla inblandade även om jag inte känner personerna.
Flashbacks från förra året då Jonas försvann en sen natt tillsammans med en annan kille och det käns fortfarande så fel.

Väntan, men jag var tvungen att ringa Jonathan och abra försäkra mig om att det inte var han iafl.

Jag, Jenny, Malin, Sofia, Åsa, Sandra, Helle och Lisa
In i dimman..
 

..innan g3

Måste erkänna att jag hade roligare förra helgen. Jag önskar att det hände lite mer i mitt liv just nu. men man får vara glad för det lilla man har, det kan ju bara gå uppåt!

Jag brukar väldigt sällan drabbas av beslutsångest. Men när jag väl gör det slår den till som en blixt och jag vältrar mig i ångest.

Dagens i-landsproblem är om jag följa med Jonathan upp till Duved och åka hem med mina föräldrar imorgon med risk att inte hinna hem till en yoga träning jag väldigt gärna vill gå på. Det som kryddar det hela lite extra är att jag åkte upp till Duved igår kväll och tillbaka till stan idag. Jag har alltså åkt 10 mil dit, 10 mil hem och ska jag fortsätta åka 10 mil dit igen och 10 mil imorgon hem igen.

Det känns som jag måste passa på att träffa Jonathan när jag väl har chansen eftersom vi bor 10 mil ifrån varandra just nu. Och det blir väldigt konstigt eftersom man aldrig hinner prata och träffas ordentligt, jag har iafl lite svårt för det. Jag blir förvirrad och känner mig otrygg. Jag behöver ha en plats och sen inte fara och flänga över allt. Jag borde ju vara van, men jag har aldrig lyckats vänja mig. Tattarfamilj som mamma kallar oss haha, lever i våra väskor.

Varje morgon kl 5 inträffar detta hemma hos mig.

Idag kanske det är dagen då jag vinner 1 miljon på triss. Idag kanske det är dagen som ett av alla spam mail om avlägsna avlidna släktningar kanske är sant. Idag kanske det är dagen jag får flytta in i vår nya lägenhet. Idag kanske är dagen all min ångest försvinner och jag kan lämna allt bakom mig. Idag kanske någon överraskar mig så jag aldrig vill sluta le. Idag är kanske den dag som alla lotterier jag är med på visar sig vara jag som vunnit. Idag kanske jag vinner den där snygga jackan från Koola Anna jag så gärna vill ha. Idag kanske det blir vitt ute.

Idag kanske det händer, det där man inte trodde just nu skulle hända. Det som aldrig händer mig.

Idag kanske är dagen jag vinner denna tävling hos Stargirl.

Den bästa stunden på veckan är när jag är på yogan och när jag kommer hem efteråt. Kanske för att jag känner mig så duktig att jag med gott samvete kan äta hur många som helst av mina favorit kakor Gille Choklad drömmar.


Och se på Criminal Minds, mitt favorit program (förutom greys anatomy)