Idag är det en riktig skitdag. När jag bara vill lägga mig under täcket och aldrig vakna mer. Gissar det är pmsen som kommer och spökar.

Pratade med min gamla kursare Marie på msn om att hon nojjar att hon eventuellt dödat en annan kursare. De tränade sätta droppnålar mm och hon råkade sticka igenom blodkärlet och i efterhand sa läraren att man absolut inte får trycka den vanliga kanylen när man drar ut den eftersom man då kan skära av den kanyl av plast som ska sitta kvar. Så det gör att hon är livärdd att den andra nu ska ha en plastbit vandrande omkring i kroppen och eventuellt orsaka blodpropp i hjärna/hjärta/lunga. Risken är liten, men den finns.

Detta fick mig att börja fundera på allvar. Yrket jag ska jobba med i framtiden är otroligt ansvarskrävande, jag har mina patienters liv i mina händer. Minsta lilla fel kan leda till döden i värsta fall.
Att behöva ha småångest varje gång man ska ge medicin och blanda gör att jag har svårt att sova på nätterna. Tänk om, tänkt om, tänk om.
Det borde finnas i utbildningen en kurs om hur man hanterar sina känslor och ångest över att skada andra människor. Självklart går vi utbildning för att inte göra det. Men det betyder ju inte att man oroar sig endå. Jag ahr inte lust själv betala 1000kr i timmen för att gå hos psykolog för att kunna sova gott på nätterna.

Jag ska försöka packa väskan nu och rulla mot tåget. Ska upp till Duved och Jonathan och försöka andas igen.