For ned som sagt till sthlm i måndagskväll för att shoppa loss och hälsa på natalie. Det var mycket trevligt.

På tisdagen så jobbade natalie så jag spenderade första delen utav dagen att gå runt på drottninggatan + ta gratis bussen ut på ikea för att inhandla lite myspys till rummet som tex ljus och ramar. Vid 16 så mötte natalie upp mig efter jobbet och shoppingen fortsatte. Mitt mål var att hitta vinterskor, koftor och tees + en oversize kofta och kanske lite julklapper.

Mycket handlades och en del lämnades tillbaka dagen efter då jag inte orkade prova allt där, utan köpte det som var snyggt.

På tisdagkväll mötte vi upp Jonathan på arlanda då han kom ned för att göra pilottester. Var skönt att få träffa han igen då det var 9 dagar sedan sist. Kort men nice, då han åkte hem samtidigt som mig igår.

På onsdagen så lämnade jag tillbaka det jag inte ville ha, fotades på Mikas och sprang runt i gamla stan på jakt efter natalie och jonathan som lunchade. Efter lunch när jonathan åkt tillbaka till testerna så shoppade vi vidare, mitt största mål med resan var att hitta vinterskor då urvalet inte är så jätte stort i Östersund. På tisdagen hade jag sett ett par jag gärna ville ha på Din Sko. Höga bruna stövlar som var fodrade invändningt men endast i storlek 41. När jag frågade hon som jobbade om det var de enda de hade inne skrattade hon åt mig och sa det kanske fanns i rinkeby nått par kvar.
Men när jag och natalie gick in i butiken i onsdags för att jag ville visa vilka jag menade tog jag tag i den och vända på den för att visa att det var strl 41, men det stog 37!! Min storlek, och de säger att lycka inte kan köpas för pengar? Överlycklig har jag äntligen fått ett par snygga vinterskor. Varför gör de inte fler höga stövlar med foder? Utan bara fula med konstiga klackar och ser ut som nått 70+ har på sig. Bara för att det är snyggt kan man inte göra dem praktiska då?
Mer som inhandlades var koftor och långärmade tröjor ifrån H&M och Gina Tricot + tees från monki, supernöjd. Och de högklackade pumpsen jag vann på tradera lyckades jag hämta också, så jag slapp frakten på 60kr.



Efter ett tag på eftermiddagen ringde jonathan. Han hade fått bevisat han var jätte smart, men det var lite simultanförmågan skulle ha varit bättre. Så han sitter inte i sjön som sagt, och Lisa blir glad nu haha.


Fikapause på wayne's, fångar Natalie på foto + våra nyinhandlade vinterskor i deras rosa jätte kassar.

Så vi fortsatte våran rundvandring på stan som slutade på mitt favorit ställe Pizza Hut. Älskar deras pizzor över alla pizzor. Det är en tradition för mig att alltid äta där, nått som jag inte vill sluta med!

Innan vi skulle åka hem med flyget brände Axel, natalies pojkvän ut "Little Miss Sunshine" åt mig. Det enda som fattades på hela resan var att jag inte fick tag på Helsing filmerna + Den första kärleken. Men kampen går vidare!

På säkerhetskontrollen inne på flygplatsen när vi skulle flyga hem, sa jag på skämt till joanthan att de alltid krånglar med mig. Att det alltid piper och de vägrar låta mig få tillbaka min väska. Självklart hände det den här gången också. När jag skulle sträcka mig ned och plocka upp väskan så kom säkrhetespersonalen och bad om att få se i väskan. Vad skulle jag säga? Nej? Tror inte det. Iafl så började han plocka ut allt i väskan och lägga det i olika plastbackar, tänk om jag hade haft nått pinsamt? Tur för mig så hade jag ju inte det, och jag fick faktist tillbaka den efter han hade plockat isär allt i molikyler och kört om allt igen. Gick rätt smidigt denna gång, skulle vara intressant att veta vad det är för nått de ser som värkar farligt.
Värre blev själva hemresan, jag visste att det var dimma och inga flyg hade fått starta ifrån Östersund. Men eftersom vi flög ifrån Arlanda var det som självklart att vi också skulle få landa. Men när vi kom in över Brunflo och planera landningen så sa piloten icke, det var för dålig sikt. Så vi cirkulerade 1h uppe i luften för att se om vinden skulle blåsa bort dimman. Eftersom det inte inträffade skulle han föröska landa endå, vilekt avbröts när vi nästan var framför flygbanan. Jäklar vad han accelererade! Och upp i luften ingen, lite små förskräckt sådär. Så sa han att han skulle försöka engång till, annars skulle vi flyga tillbaka till stockholm igen. Så äntligen kl 00.30 lyckades vi landa. Det var den vingligaste landning jag varit med om, planet krängde hit och dit. När jag väl klev ur planet såg jag knappt en meter framför mig, jag förstår inte hur han kunde landa alls. Men bara 1h försenat fick jag äntligen komma hem.

Förhoppnignsvis så kommer jag snart tillbaka till sthlm och jag längtar tills fredag då jag får träffa jonathan igen.