Jag bad efter ett mirakel, ett mirakel inträffade mycket ricktigt.

Nervöst instapplande i rummet, jag ser två ansikten som tittar på mig. Jag förstår ungefär hur Idol-delatagarna måste känna sig inför juryn. Dessa två personer ska bestämma om jag ska komma efter eller klara mig och gå vidare. Om jag ska få magsår för resen av utbildningen eller tacka min lycklig stjärna.
Efter några svettiga sekunder ser jag papperet framfår dom. Det står klart och tydlig OK. Jag känner hur pressen flyger av mian axlar och jag kan andas lite lättare. Jag klarade mig den hår gången. En etapp närmare mål, en delstation avklarat. Känns så underbart!

Att jag lyckades svamla mig igenom hur en Na/K-pump och Aktionspotential är en gåta för mig.Men tack vare att jag fick Theres som kompanjon lyckades vi. Nu har jag en hel kväll ledigt, innan vi kör på med Rörelseaparaten imorgon. Och den lediga kvällen ska jag tillbringa med att jobba. Vad duktig jag är...