Innan jag träffade Jonathan hade jag aldrig sett ett enda avsnitt ifrån Simpson, tro det eller ej.

Grejen var att vi i vår familj aldrig haft annat än 1:an, 2;an och 4:an. Ni som också haft det vet självklart att Simpson inte sänd på dessa kanaler. Och nej jag är inte heller uppväxt med Cartoon Network, ge mig Lilla Sportspegeln så är jag nöjd.
 Iafl tillbaka till mitt huvudämne så hade jag aldrig sett på5:an, 3:an eller likanande kanaler. På dessa 2år och 3månader har jag haft en helt ny värld att upptäcka utav serier, tex Simpson och Vänner. Tv narkomaner som både jag och Jonathan är hade jag snart sett alla Simpsonavsnitt som visas på svensk tv. Därför var det med glädje jag och Jonathan sprang till biografen (bokstavligt talat, Jonathan hittade ingen parkering så han fick springa 1km i spöregnet till bion, så han hann fram precis till reklamen innan filmen) för att se den nya filmen Simpson The Movie.

Jag måste erkänna att jag var skeptisk till innan filmen till om den skulle hålla måttet. Filmer gjorde utav serier och framförallt böcker håller 9/10 fall aldrig måttet (jag ville nästan gråta under Harry Potter 5). Och jag trodde Simpson skulle hamna på denna Hall of Shame som sina föregångare. Men ki fick jag. Den var nästan lika underhållande och rolig som avsnitten. Jag, Jonathan, 12åringarna och 3 gubbar i 35års ålder garvade högt 1h och 27min i sträck. Jag älskar det faktum att jag ville ta ihjäl Homer för den efterblivna omogna neadertalaren han är. Och jag måste erkänna en till sak. Jag var tvungen att fråga efteråt om killar faktist inte har hår när de är 13år, och att Bart är en väldigt liten, sak.