Svårigheter att äta

Den här sötnosen har hållit mig sällskap hela dagen. Den ska vara utläst tills imorgon och jag är redan utled på ordet undernäring. De har ordbajsat i 200 sidor på nått som kunde rymmas på 50sidor. Men men.

Ska strax åka ned på stan för att möta upp mamma. Vi ska fixa biljetter till Björn c/o imorgon, en fågel viskade i mitt öra om att de släpper handikappbiljetterna till övriga och de vill jag ha till en annan utsåld show. Inte för att jag har 300kr att slänga upp, men jag vill värkligen se den.
Efterdet blir det fortsatt plugg med att lära sig hur blodprovstagning går till. Det ska jag kunna som ett rinnnande vatten till imorgon då vi ska sticka på varndra. Men jag kommer vägra att nån sticker på mig, jag är så svårstucken att ssk som jobbat i 30år knappt vill ha med mig att göra. Inte så nice att förstöra självförtorendet på någon som student redan haha.

Heja Abbe!

En tidig kväll var det jag hade planerat in efter jobbet. Att jag skulle däcka huvudstupa i säng. Men eftersom det är mig jag pratar om brukar det oftast inte bli som jag planerat.
Ikväll skyller jag på Abbes pappa, jag trillade huvudstupa in i en blogg som slukade mig med hull och hår. Bloggen om Abbe.

Jag har alltid intresserat mig av livsöden och människors styrka i svåra förhållanden. Det var nog därför jag insåg tidigt att jag ville jobba med människor. Det var teater i 16 års åldern, design i 17 års åldern, polis i 18 års åldern. Men när jag kom upp på sjukhuset prematurdel i våran stad kändes det som något föll på plats, det var här jag skulle vara. Det var min plats i livet, mitt kall.

2 månader senare ringde de en kväll och sa jag hade kommit in på sskutbildningen och jag hoppade av glädje. Jag kunde säga tack och adjö till mitt jobb på boxers kundtjänst utan sorg. Visst jag hjälpte människor, men griniga gubbar som bara tyckte allt var mitt fel och kallade mig vid diverse könsord var inte riktigt min tanke med att jobba med människor. Jag fick inte ut någonting av det. Därför var det en stor glädje när jag steg in i L huset, institutionen för hälsovetenskap hösten 2007. Där har jag tänkt stanna ett tag, jag tänker inte gå ut fören de släpar mig därifrån. Jag ska klara det.

För det visade sig vara tuffare än jag trodde. Jag hade aldrig satt min fot innom vården (förutom en skräckmånad innom hemtjänsten som 14åring) förut och allt de pratade om på föreläsningarna var grekiska för mig. Jag körde på 4 av 5 tentor första terminen. Det var inte långt borta men katastrofen var ett faktum. Det skulle aldrig gå att fortsätta termin 2 med det i bagaget. Så jag tog ett beslut. Att gå om och börja termin 1 igen på våren.
Det visade sig vara ett av det smartaste beslut jag tagit, för jag var berädd att göra allt för att uppfylla min dröm.

På förelänsningarna under våren började jag förstå sammanhangen och lärarna pratade in grekiska längre utan svenska i mina öron. Jag hade hört allt en gång förut och kunde koncentrera mig på det jag inte förstod och hade en jätte försprång. Ett försprång jag nu tappat i termin två, för nu är vi på lika villkor jag och mina klasskamrater. Enda skillnaden för mig är att jag har klarar 5/5 tentor och siktar framåt.

Men det är förbannat jobbigt, stressen ligger som en hand över dina ögon och tröttheten är konstan. Hjärnan är som en dimma och du får kämpa för allt. Ditt sociala liv är lika med noll för man orkar inte. När man väl orkar är man bortglömd och allt käns ännu tyngre.

Men jag ska klara det! Jag vill, jag kan och jag ska. Därför är motivationen en underbar morot genom sånna historier som Abbe, ett konkret bevis på vad min kunskap sen kan hjälpa andra människor. Att alla tårar kommer vara så värt det.


Sleepy

Åh har haft en lång dag idag. Och den är inte slut än.



Har haft två föreläsningar om stroke och ven- och kapillärprovtagning. Nu vill jag bara hem och sova ens tund och sen plugga inför metodövningarna på venprovtagning och hjälp att äta. Men jag ska jobba tills 19 och då kommer jag däcka i säng sen. Men det är bara att köra på, finns inget annat att göra.

Ska snika åt mig varmchoklad och sockerchocka mig vaken en stund till.

Gör si, gör så



Jag har läst senaste två timmarna i omvårdnadsboken om personlighygien. Sida upp och sida ned om tvättning och bäddning. Det ska göras si och så och på detta sätt och ibland så.
Känns rätt svårt att få in teoretiskt, sattsar på att lära mig det under de praktiska övningarna i morgon. Det brukar alltid vara lättare för mig att minnas om jag gör det praktiskt än att bara läsa, fast det är så "enkla" saker som att bädda en säng, på ett rent sätt.
Jag har trots allt försökt lära mig innan.

Done

Woho! Nu efter 2h kan jag allt om blodtryck och puls. Det betyder att om 5min ska jag vara hos Lisa. Surt att jag börjar 8.30 imorn, men men.

Skola



Idag har jag haft två föreläsningar, den ena om äldres munvård och hur man tar blodtrycket.
Den första föreläsningen ackompanjerades med klassens äcklade utrop. Föreläsaren hade med sig en massa bilder med äckliga tänder. Riktigt groteska saker som har fått mig att motiveras ta hand om min mun för att inte se ut så när jag blir äldre. Usch.

Den andra föreläsningen var om puls och blodtryck. Jag har fått med mig ett steoskop och manschett hem för att träna, träna och träna tills imorgon då vi har metodsövning. Vi ska kunna göra det redan när vi kommer till emtodövningarna, vi ska bara ställa komplimerande frågor då.
Så jag har kvällen på mig att lära mig höra skillnad på puls som är hårt, svagt, mukt, starkt, fylligt, tunt osv. Yeah!

Har även hunnit med att få en utav tre sprutor med Twinrix, ett hepatit a och b vaccin.

frågor om vaccination

Fit for fight!

Sitter på biblioteket nu och väntar på att jag ska börja jobba. Känns lite pinsamt på något sätt att jag är inne på bloggar, som att jag inte skulle vara lika smart som alla andra universitetstuderande eftersom jag har ett sånt "ytligt" intresse enligt andra...
Men skitsamma, det är mitt liv och då ska man väll få göra som man vill endå.

Har haft kursintro på denna kurs jag börjar nu, äldres hälsa och omvårdnad. Har satt upp ett mål att övervinna min fobi för gamla människor som jag fick under en månads praktik på hemtjänsten som 14åring. Jag fick se och göra saker som en 14 årig tjej (iafl jag) inte är mogen för, därutav mitt äckel mot gamla människor.
Men med den utbildning jag får nu hoppas jag att jag får en annan förståelse för varför det är si och så.

Min handledare från min kommande praktikplats ringde imorse. Jag blev lite överrumplad för att jag förstod knappt vad hon sa, för hon hade sån kraftig brytning. Men jag tycker det ska bli intressant att jobba med någon som har en annan bakgrund än svensk och vad de har för nackdelar/fördelar. Det var det som min förra kurs handlade delvis om, mötet med andra kulturer och förutsättningar. Från teori till praktik blir det nu.

I'm fit for fight!

Lycka


Så här känner jag fast snålblåsten och duggregnet viner ute. Att man knappt tog sig fram med paraply och det var kallt om öronen rörde mig inte i ryggen idag (ok min lycka håll på att mojna när en hel klass med skrikiga 7 åringar entrade bussen). För att jag har gjort tentan till denna kurs och det kändes bra. Det måste ha gått vägen, för abra en av x antal frågor var jag osäker på. Jag kan inte ha svamlat bort 21p som jag måste missa för att inte få godkänt. Jag hoppas.

Ska bara må gott och äta gott innan det är sjukgymnasten kl 15 och sen duved. Har 4 dagars fristad nu fram tills nästa kurs sätter igång, åh dessa stunder av lycka.

Date

Idag har jag varit på date med dessa två herrar hela dagen lång.


Sigmud Freud och Erik H Erikson

Synd bara att bägge är döda, men deras teorier lever än och ger mig mardrömmar.



Så här ser min dröm ut. Vindruvor! Min lycka som fått mig att orka plugga hela dagen. Imorgon är det sista dagen innan tentan och sista rycket. Måste orka...

Dagens

Lyckades komma iväg imorse efter jag somnat om brevid Jonathan. Det är sjukt mycket smidigare att cykla till skolan än ta bussen. Synd det ska vara så kallt ute bara, öronen hinner frysa till is. Dags in investera i en ny vitnermössa kanske?

När jag väl kom till skolan visade det sig att föreläsningen inte hade nått med den kommande tentan att göra, utan det handlade om något vi ska skriva en rapport om över jul. Kändes onödigt att göra det nu, speciellt när man är stressad över tentan på onsdag och endå kommer ha glömt det till jul.
 Aja, intressant var det iafl. Det handlade om VIPS-metoden, en av alla de olika metoderna hur man dokumenterar.
Problem relaterat till orksak leder till konsekvens. Svårare än så var det inte.

Men nu ska jag lägga den kunskapen långt inne i huvudet för att plugga lite mer relevanta saker just nu. Som tex kommunikation.

Lunch

Då har jag fått mat i magen och jag är en människa igen. Jag glömde ta med något att äta till skolan och mitt blodsocker klarar inte av att hålla sig jämn till lunch haha. Blev lagomt pikad för min mage som kurrade i föreläsningssalen.

Idag handlade föreläningen om kommunikation med barn. Jag som såsmåningom, eller så fort som möjligt speciallisera mig mot barn som ssk bara njöt. Det är så intressant och många skratt blev det när barnsjuksköterskan Lena varvar fakta med egna erfarenheter från sitt 25åriga jobb som barnsjuksköterska. Kan knappt bärja mig.


Stress



Det är inte konstigt idag att alla stressrelaterade sjukdomar kryper ned i åldrarna. Det är tusen saker på gång och allt ska ha gjorts igår helst. Jag har svårt att hinna med heltidsstudier och ett extra jobb med ett socialt liv. R.I.P socialt liv som Marie skrev.
Men tyvärr måste man prioritera skolan när man ibland vill göra annat. Jag hade tänkt träffa tjejerna som var en evighetsen jag träffade men det kom en akuttid på vårdcentralen och en krånglig uppgift till seminariet imogon ivägen. Men det är bara att bita i det sura äpplet.

Har med lite flyt hinner jag med att träna kl 17.30. Jag vet att det värkligen hjälper mig att fokusera på skolan och må bättre, jag känner mig mindre stressad så det prioriterar jag lika mycket som skolan. Den ena för att orka med den andra.

Men jag önskar jag kunde dela på mig själv ibland.

Dessa tecken bör du se upp med:
- Du blir lättare irriterad.
- Du gör enkla fel som du vanligen inte gör.
- Du glömmer saker, avtalade tider, namn. (ord)
- Du har mindre energi och ork.
- Saker som tidigare gick på rutin kräver en extra insats från din sida.
- Du har tappat lusten och tycker ingenting är roligt längre.
- Du har svårt att somna eller du känner ett omättligt behov av att sova.
- Du vaknar flera gånger under natten, eller ovanligt tidigt på morgonen.
- Du ältar problem och har svårt att hitta bra lösningar.
- Det blir bråk omkring dig. Du blir missförstådd eller det känns som om ingen förstår dig.
- Du får små fysiska problem i form av infektioner, förkylningar, huvudvärk, muskelsträckningar, mag-/tarm- eller hudproblem. Kronisk inflammation i vänster handled.

Psykologi


Johan Cullbergs bok Kris och utveckling från 70-talet håller jag på att läsa ut nu. Den handlar om människans olika kriser och hur man regerar och jag kan bli knäpp för mindre. Kommer väll tro jag är sjuk snart. Farligt att veta så mycket, varje gång jag får en lite krämpa här flyger hundra olika sjukdomar genom huvuvdet. Hypokondriker nästa?



Efter Cullberg blir det en rolig förstättning med Utevklingspsykologiska teorier och den handlar om precis som det låter, utvecklingspsykologiska teorier. Hej Freud och C&o.

Inrutat liv

Det är så olika det där, ibland käns det som jag har tusen saker att skriva om och ibland, just ingenting. Som nu. Så jag berättar vad jag gör om dagarna lite kort eftersom det inte är någon varation på mitt liv just nu.

Jag går upp plågandes kl 7. Kickar upp Jonathan precis innan vi måste åka 8.15.
8.30 börjar dagens föreläsning.
9.30 Kaffepause till 10.00. Jag äter förhoppningsvis ett medtaget äpple istället för de svindyra mackorna för 20kr i fiket.
10.00-12.00 fortsatt föreläsning
12.00 Tar bussen hem, käkar lunch och slöar lite framför datorn.
14.00 Börjar plugga
17.00-18.00 Äter middag
18.30-19.30 Kanske tränar annars fortsatt plugg fram till
ca 20.00 Då jag ser på tv tills jag går och lägger mig 23.00

De timmar jag inte pluggar är jag så trött att jag inte orkar vara social pga det känns som jag håller på att bli sjuk och det har jag inte tid med. Jag borde ta mig i kragen snart.

Today

Första skoldagen klar idag. Känns helt ok!

Jag värkar ha hamnat i en bra grupp inför seminarier och rapporter. Ämnet vi hade föreläsning idag var utvecklingspsykologi och var riktigt intressant.

Större problem stötte vår klass på när vi skulle ha praktikinfo. Läraren informerade kort om vilka platser det fanns och sen lämnade hon oss för att göra upp inbördes vart vi skulle vara.
Med tanke på att majoriteten av klassen ville vara i stan och det abra fans platser för hälften av oss och resten av platserna var spridda på 50mil norr till söder. Ingen hade större lust att hamna 25 mil norr osv, därför uppstod det lite kallabalik.

Men efter att alla hade pratat i munnen på varnadra i en timme kom vi överrens om att alla emd barn fick välja först sen lottdragning på övriga. Den som vart dragen fick välja själv vart hon/han ville vara.
Jag hade turen att bli dragen så jag fick den sista platsen i Östersund, på cyckel avstånd för mig i Torvalla. Så för mig blev det bra, hoppas stället är lika bra.

Efter det sprang jag till sjukgymnasten för att få akupunktur på min inflammerade handled. Jag lyckades somna under tiden och sov i 30min haha. Så trött var jag. Bara tur att jag inte rörde på mig och körde ner nålarna i handen.

Om jag ska ha en chans att läsa alla 8 böcker lärarna vill vi ska läsa, så är det bäst att sätta igång nu.


Bokpanik

Denna jakt på böcker är tröttsamt. Hur har de tänkt att man ska klara sig på 2500kr i månaden då mer än 1000kr varje månad ska gå till böcker?

Jag har sprungit runt på varenda bibliotek i stan, men alla är utlånade eftersom det bara finns ett ex av varje. Sen behåller folk böckerna när tiden gått ut för det är mycket billigare att betala låneskulden än köpa boken ny. Fan.
Men det löser sig alltid, det måte göra det.

Första dan i skolan är bara en mjukstar med upprop och introduktion till kursen. Den värkar intressant och skulle avra mycket roligare om jag slapp oroa mig för böckerna. Omvårdnad GR A, Omvårdnadens teori och Metod heter den.

Ska börja läsa lite i min bok om kris, den enda riktigt relivanta bok jag lyckades låna. Sen blir det jobb.

Tick tack

Sitter som vanligt och tänker inte på tiden. Jag går helt enkelt och lägger mig när jag är trött och vaknar av mig själv. Det spelar ingen roll vad klockan är, utan jag går efter min egen inre klocka.

Men så kom jag på, jag börjar skolan imorgon igen. Efter 4 månaders skön ledighet börjas det igen. Jag kan inte vara vaken hur länge jag vill, utan om jag ska ha en rimlig chans att lyckas ta mig upp till 7 måste jag somna s e n a s t 00. Morgontrött som jag är, så är det inget jag ser fram imot.

Det jag ser fram imot är att börja igen och jag undrar hur länge det håller i sig. Så ledigheten måste ha gjort något bra eftersom jag tycker det ska bli roligt att plugga. Jag gissar på två veckor?


Maslows behovstrappa



Denna bok - Estetik och omvårdnad lånade jag igår på bilblioteket eftersom den ingår i vår kurslitteraturlista. Jag vet inte om vi ska ha den de första 7.5p nu eller de avslutande 7.5p över jul. Men jag började läsa på den iafl.
Har inte tyckt att någon utav omvårdnadsböckerna som ingått hitils har varit något att hänga i julgranen. Hade därför inga förväntningar på denna heller, det brukar mest vara en massa skitsnack med krångliga meningar bara för att.
Men den slog mig med häpnad!

Den handlar om hur musik, dans, teater, bild och litteratur påvärkar människans tillfrisknadsförmåga. Att med enkla medel som som att lägga upp maten mer aptitligt och byta tavlor någon gång i månaden för att få patienten at må bättre. Självklara saker igentligen, som lätt hamnar i skymundan när nya tekniska apparater prioriteras framför nya gardiner.

Speciellt en sak fastande jag för i boken, det var Maslows behovstrappa.


Den går ut på att varje människas behov grundade på denna trappa.
Att när vi tillfredställt det fysiska behövet, så som mat, vila, vatten osv siktar vi på nästa. Trygghet iform av hem, pengar osv.
Men ingen människa är lycklig enbart av matriella saker, vi behöver gemenskap som är nästa trappsteg. Fast även om vi omger oss med människor vill vi ha uppskattning, så vi kan känna oss omtycka.
När vi är trygg i alla dessa steg har vi självförteroende nog att förvärkliga våra drömmar. Vi har nått toppen på trappan.

Detta beskriver oss människor otroligt bra tycker jag, hur vi tänker och känner. Utmaningen som sjuksköterska är att hjälpa patienten att gå uppför trappan med de medel man har innom sjukvården.

Studentlitteratur

Det enda stora problemet med att plugga, dessa jäkla böcker som man måste införskaffa. Det vore ingen konst i världen om det var så att jag hade råd att köpa varenda bok vi behövde.
Men nu är det ju inte så, med en inkomst på 2500kr i månaden och böckerna kostar 300-400kr styck och till första kursen på 5 veckor har vi 13 st obligatoriska böcker vi ska ha. Sen så har jag 3 kurser till på denna termin. Så kostnaden skenar fort iväg.
Därför är det ett måste att värkligen prioritera vilka böcker man ska försöka låna och vilka man ska köpa. Dvs böcker man använder ofta kan vara en bra idé att skaffa. När man väl lyckats få ur lärarna vilka böcker som är absolut nödvändiga börjar jakten på begagnade böcker. Billigare på internet, men då kommer frakt än att köpa från äldre kursare. Lägga på 50kr för att inte få en bok med kladd i osv osv.

Allt för att slippa sitta där med en rapport som ska in och inse att jag måste ha en till bok men har inte tid att fixa den begagnad. Då man måste gå till bokhandlaren och köpa den för äckligt mycket mer än 2:a handspriset.

 

Grundläggande omvårdnad 4 och VIPS-boken är prio 1 dessa första 5 veckor. Nån som ha en som ligger och skräpar?


No

Ne, det skulle gå åt helvette lite till. Hon hade kollat fel på resultatlistan igår och jag hade inte alls fått ett d utan ett f = underkänt i mikrobiologi, med typ 2p. Jag har haft sån jäkla otur med poängen! en halv poäng hit eller dit hela tiden. Vill sig aldrig riktigt. Blir sjukt less faktist. Aldrig kan det få gå bra...

Så 27 av 30p har jag klarat. Nu får jag fan klara de tre sista!

Jag faller...


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0