Denna bok - Estetik och omvårdnad lånade jag igår på bilblioteket eftersom den ingår i vår kurslitteraturlista. Jag vet inte om vi ska ha den de första 7.5p nu eller de avslutande 7.5p över jul. Men jag började läsa på den iafl.
Har inte tyckt att någon utav omvårdnadsböckerna som ingått hitils har varit något att hänga i julgranen. Hade därför inga förväntningar på denna heller, det brukar mest vara en massa skitsnack med krångliga meningar bara för att.
Men den slog mig med häpnad!

Den handlar om hur musik, dans, teater, bild och litteratur påvärkar människans tillfrisknadsförmåga. Att med enkla medel som som att lägga upp maten mer aptitligt och byta tavlor någon gång i månaden för att få patienten at må bättre. Självklara saker igentligen, som lätt hamnar i skymundan när nya tekniska apparater prioriteras framför nya gardiner.

Speciellt en sak fastande jag för i boken, det var Maslows behovstrappa.


Den går ut på att varje människas behov grundade på denna trappa.
Att när vi tillfredställt det fysiska behövet, så som mat, vila, vatten osv siktar vi på nästa. Trygghet iform av hem, pengar osv.
Men ingen människa är lycklig enbart av matriella saker, vi behöver gemenskap som är nästa trappsteg. Fast även om vi omger oss med människor vill vi ha uppskattning, så vi kan känna oss omtycka.
När vi är trygg i alla dessa steg har vi självförteroende nog att förvärkliga våra drömmar. Vi har nått toppen på trappan.

Detta beskriver oss människor otroligt bra tycker jag, hur vi tänker och känner. Utmaningen som sjuksköterska är att hjälpa patienten att gå uppför trappan med de medel man har innom sjukvården.