Jag är väldigt trött idag. Det var med plåga jag klev upp i morse för att gå på dagens föreläsningar i syra/bas, nutrition och köldskador. 

Vill bara hem och krypa ned under täcket och sova. 

Anna gillar att vara anonym


Självporträtt

Släpade mig upp ur sängen imorse vid 9.30. Vid 10 hade jag äntligen lyckats tagit mig upp flåsande till 5:e våningen på skolan. Jag joinade Anna där inne och pluggade nonstop till kl 16 idag. Bortsett från avbrott för lunch hehe.
Jag fokuserade på hjärtat idag och det gick riktigt bra, mer och mer faller på plats. Bara jobba på.

Förutom mitt misslyckade försök att köpa boken så har jag inte gjort så mycket mer sen dess. Ska försöka göra lite middag nu, jag kom faktist ihåg att lägga fram en köttbit på tining i morse. Bara potatis som ska skalas och skivas så har jag snart en köttbit med bea och klyftpotatis. Mums.

Tyvärr så var inte min hals bättre när jag vaknade i morse, snarare sämre. Känner mig feberfri men matt. Jag har verkligen inte tid att bli sjuk nu, i den tuffaste kursen. Men jag stannar nog hemma från eftermiddagens föreläsning och hoppas att jag inte insjuknar rejält. För både tisdag, onsdag och torsdag har jag föreläsningar 8.30-17. Woho!

Fasiken, det är inte rätt tajming det här.

Woho! Om jag inte helt missuppfattat det så är jag och min grupp numera godkända i att sätta pvk. Det är inte så att man känner sig lite stolt.
Ännu ett delmoment avklarat till det stora målet Sjuksköterska.

2h tog det att räkna alla uppgifter på tentan och kontrollräkna dem. Efter varje tal jag var klar med vågade jag knappt titta på nästa. För tänk om jag inte skulle klara räkna ut det? Men som tur var så fick jag aldrig några panikkänslor över att inte hitta nålen i höstacken, dvs svaret.
Som det känns så antingen spikar jag tentan eller åker dit på slarvfel. Men känslor kan man ju inte lita på, får se om tre veckor hur det gick. 90% måste jag ha rätt, 18/20p för att få godkänt och jag hoppas det gick vägen.

Nu har jag avklarat två av tre moment i kursen medicin/kirurgi. Pvk exmininerades för två veckor sedan och läkemedelsberäkningen idag. Det är bara den STORA tentan kvar som skrivs om 4 veckor. Då alla sjukdomar vi gått igenom kommer. Jag ska kunna veta vad det är med att bara få symtomen och kunna omvårdnaden runt sjukdomarna. Dagens plugg blir blodsjukdomar innan jag ska jobba på biblioteket ikväll.

Anledningen till att jag skjutit upp att plugga inför tentan allt för länge är för att jag är livrädd att stöta på nått jag absolut inte kan och sen ge upp.
Igår tog jag mod till mig och nu när jag pluggar gamla läkemedelsberäkningstentor ligger jag på ungefär 8/10 rätt. Jag måste få 9/10 rätt för att få godkänt. Så det är bara fortsätta att plugga imorgon och hoppas att jag har lite tur med frågorna, för de jag har fel på är avbrutna infusioner.

Oh vad jag unnade mig idag. Slog på stort när jag firade att våran föreläsare för dagen inte orkade hålla på 8.30-17 som enligt schemat (som ingen av oss heller orkar med) och tog bara upp det viktigaste så vi kunde sluta innan lunch.
Jag gillar hennes stil som föreläsare, hon är snabb utan att prata maniskt och ta onödigt lång tid. Det gör mig bara stressad när de är så.
Så jag svängde förbi Sibylla på hemvägen och tog med mig detta, jag älskar mangorajasåsen! Satt och mumsade i soffan och njöt av colan framför avslutningen av Skid-VM. Det är inte ofta jag dricker cola nuförtiden sen Jonathan åkt till Frankrike. Det är han som alltid vill ha cola och är jag själv så blir jag för snål för det.

Nog prat om min mat. Nu nån timma och en dusch senare så har jag lagt upp planen så här: plugga läkemedelsberäkning till House kl 15 och sen fortsätta efter det fram till maten. Det låter bra.

Nu burjar min puls sakta komma ned till det normala. Vet inte varför jag påverkades så sjukt mycket av att hälsa på Jonathans lillebror på sjukhuset. Jag kom nämligen just därifrån, ingen längre promenad då det är kanske 100m till ingången från lägenheten.

Det inträffade en olycka i söndags med lillebror + hans skoter. Två brott på lårbenet gör nu att han har spenderat sin tid på sjukhuset sen i söndag och nog får vara där 1.5 vecka till.
Jag försökte balansera mellan orolig "anhörig" för han är endå min pojkväns sen 4 år lillebror och viljan att bara springa runt och peta på allt och undersöka varför det är si och hur är det så. Blir tokig på mig själv för jag skäms nu  och hoppas det inte lyste igenom för mycket. Jag var ju endå där för att jag ville, vad säger man. Visa sin aktning? Sitt medlinande och att jag upprikigt bryr mig.

Jvla utbildning, som för övrigt står mig upp i halsen. Läkemdelesberäkning var det nu. Ångest får jag ta hand om till sommaren.

Hur ska man försöka trycka bort nått som jag i vanliga fall har i mina tankar 100% av dygnet. Jag tänker bara på sjukdomar, pvker, cpaper och allt annat jvlskap som behövs för att hjälpa en människa.

Hur lär man sig att lämna det på skolan/jobbet? Svårt just nu eftersom jag har massor av plugg när jag är klar med föreläsningarna. Jag tänker på sjukdomar innan jag somnar och jag tänker på sjukdomar när jag vaknar för att ha en chans att klara tentan. Min lillebror sa i helgen varför jag aldrig pratar om något annat? Jag svarade att dels för att det är det som upptar all min vakna tid + min drömmar och jag inte har någon att ventilera alla mina tankar med. För jag har ingen nära som är i samma sits som mig.

På föreläsningen igår så var det enligt en studie gjort i västerbotten 15% som mådde dåligt av sjukhuspersonalen eftersom de inte kunde lämna sitt jobb på jobbet. De tog med sina patienter hem.
Jag tar hem allt som jag hör i skolan och min hjärn förösker bearbeta allt det hör men hinner inte för mer och mer och mer och mer packas in i den teoretiskt. Jag fungerar bäst när jag lär mig praktiskt och därför längtar jag tills får komma ut i praktik igen. Då får man ventilera allt med sin handlerare, en sjuksköterska och man får pilla på allt och fråga, fråga och fråga. Då får man sinnesfrid.

Just det, lillebror var det. Det var skönt att se att han mådde så bra trots omständigheterna och jag hoppas han tillfrisknar snabbt.

De röda blodkropparna, Eurytrocyter tror jag det stavas.

Då kan jag stryka avd 408 på sjukhuset från listan av möjliga framtida arbetsplaster. Blodsjukdomar är absolut inget jag vill jobba med. Har haft föreläsning om det nu hela morgonen och nej säger jag bara. Blev bara less och kunde inte koncentrera mig.
Jag har svårt att föreställa mig alla små jäkla saker vi har i blodet, immunförsvaret, benmärgen osv osv osv och sätta de i sitt sammanhang. Det blir bara en massa konstiga ord utan mening.

8 nya sjukdomar att lägga på listan över de 100 som redan finns där som vi ska kunna till tentan woho! Imogon får jag lägga till bensår och parkinssons sjukdom. Det är 5 veckor kvar utav nya sjukdomar jag ska lära mig och min smärtgräns börjar snart överskridas. Man kan inte lära sig allt på så kort tid. Men så är det upplagd så det är bara att bita i det sura äpplet och försöka ta sig igenom det.

Nu ska jag äta lunch och plugga läkemedelsberäkning, tenta på måndag mitt upp i alla sjukdomar. Kan man på ta en sak i taget? Inte?

"Psykosomatisk innebär en kropp-själsjukdom; en sjukdom där emotionella faktorer orsakar fysiska symptom."

Åh, det är så intressant att tankarna börjar fladdra iväg hur man som färdig sjuksköterska kan jobba med detta. För jag tror att otroligt många personer behandlas för sjukdomar som igentligen bara är symtom på psykiska problem. Tänkt vad man skulle kunna spara pengar och lidanade för dessa människor. Även om deras symtom, de fysiska åkommor lindras så finns det bakomliggande problemet kvar, redo att visa sig på något annat sätt. Detta pågrund att man inte klarar av själv att handskas med problemet och det visar sig på det enda sätt kroppen kan, genom fysiska åkommor.

Detta var vad en utav de föreläsningar jag hade idag handlade om.
Mer finns att läsa här om man är intresserad av psykosomatiska sjukdomar, sambandet mellan kropp-själ.

Har suttit i ett grupprum med dålig luft på skolan sedan kl 8.30 imorse. Har kämpat med en fördjupning kring akutbuk och ileus (tarmvred). Fruktansvärt upphetsande. Vissa saker är jag inte riktigt redo att prata ogenerat om när det gäller sjukdomar i buken, så är det bara. Men det kommer, det kommer för vi hoppas.

Förutom att min hjärna känns som efter en tur i en mixer så ska det käkas lunch. Tänkte fortsätta efter det med njursjukdomar, pausa för hose 15 och sen fortsätta tills middagen. Då borde jag ju få ha ledig ikväll?

Suck, dagens i-landsproblem. Fick just ett mail att våra rättade praktikrapporter finns på skolan att hämta. Det betyder att jag måste masa mig upp till skolan igen vilket jag inte alls hade lust med för jag klarar nog inte av att vänta till imorgon med resultatet. Vill få det överstökad så jag kan helt gå vidare till där jag är nu. Avskyr att ha något oklarat.
Om den rapporten är grett nu så betyder det att jag är helt färdig med mina första 60hp. Woho! Bara 120hp kvar innan sjukskötersketiteln är min.

Lunch var det.

Hela eftermiddagen har jag spenderat på skolan där jag och min grupp spelade in en film om hur man sätter pvk. Det är exminiationen så jag hoppas vi får godkänt. Det känns så iafl, nått missade vi säkert men förhoppningsvis behöver vi inte göra om allt.
Första momentet i medicnin kirurgi kursen avklarat då, jag lämnade igen min medicinskteknik för sjuksköterskor på biblioteket för nu behöver jag inte den mer på ett tag.

Nu ska jag varva ned och försöka plugga lite hjärtsjukdomar.

Onkologsjuksköterskan som föreläst för oss i veckan om cancer sa att efter denna kurs kommer vi vara övertygade om att vi har alla sjukdomar som finns, för de allmäna symtomen stämmer in på det flesta om man vrider lite på dem.

Jag som redan sen tidigare har en smått släng av hypokondri gör ju inte saken bättre. Min extrema dödsångest får mig att tro att jag har diverse alvarliga sjukdomar och paniken växer. Bättre blev ju det inte heller av att sjusköterskan hela tiden mässade "det är inte bara gamla som får det utan det kryper längre och längre ned i åldrarna".

Nånting måste man ju vara rädd för men problemet är att det jag är rädd för krockar med det jag vill jobba med, jag vill verkligen hjälpa andra människor men är livrädd för att bli sjuk själv. Man borde bli erbjuden samtal under utbildningen, alla frågor som dyker upp och jobbiga känslor efter allt man är med om på t ex praktikerna.
 När man sen jobbar som sjuksköterska så har man möjlighet till det och åtminstonde en gång i veckan så samlas man och pratar igenom det som hänt under veckan. Varför tror man att det skulle påverka oss mindre under utbildningen?

Som på min första praktik då jag var på ett servicehus, det var jätte många jobbiga känslor som kom upp. Saker jag inte tänker ventilera i bloggen men som alla som jobbar innom vården kanske förstår vad jag menar. Man önskar det var si och man önskar det var så.

Nej huva, måste ruska om mitt huvud och göra nått annat innan jag övertygar mig själv om att jag är sjuk.

Jag blev klar igår med rapporten och skickade även in den. Men kom på att den gamla rapporten som läraren kluddat på även ska in så det blir till att bege sig mot skolan nu.
Ska även försöka få tag på läraren till nästa kurs och höra mig för om möjligheten att kunna åka till Chamonix, svaret lär bli att "det är ditt problem och gör som du vill" som man alltid får när det gäller frågor rörande om man behöver gå på förleäsningen eller inte. Men jag lyckades hitta en resa med sas med bra tid som kostar kring 3000kr och jag vet inte vart jag ska hitta en billigare utan att behöva mellanlanda hundra gånger och att hela dagen ska gå åt att flyga.

Sen blir det fortsatt plugg, jag ska renskriva veckans föreläsningar och räkna läkemedelsberäkning. Imorgon fyller min bror 15 år.

Ih det grämer mig att jag missar handbollen ikväll, sverige Kroatien. Det lär nog bli en match det speciellt alla kroatiska fans när de spelar på hemma plan. Men om jag är snabb hem efter jobbet hinner jag nog se andra halvlek.

Känner jag fått lite mer kött på benen efter läkemedelsberäkning nu i eftermiddag. Det klarnar mer och mer och självförtroendet blev ju inte sämre för att jag klarade de två första frågorna (han bara två) på testet vi fick första lektionen för att kolla hur mycket vi kom ihåg från 1:a terminen. Och jag behöver värkligen självförtroendet för att jag inte ska ligga ned och gråta i panik för jag har så svårt för matten. Eller inte att räkna men att plocka ut ur texten och sätta in värderna i ekvationen. Ge mig ett tal och jag räknar det, men inte plocka ut mängd verksam substans, dos och styrka. Men det är väll bara att traggla.

Nu ska jag jobba och tjäna lite kosing.

Halvtidspause.

Käkat lunch med vanlig matlåda innehållande min misslyckade köttfärssås. Haft föreläsning från 08.30 i morse om olika fysiologiska undersökningar. Nu ska jag fortsätta med läkemedelsberäkning och sen jobba 15.45-19. En hektiskt dag alltså.

Sen blir det hem och plugga kirurgi inför morogndagens föreläsning. Jag gillar hur förutsägbart mitt liv är.

Jag är så trött att jag knappt tog mig upp ur soffan för att ta mig till sängen med en genväg förbi datorn. Min kropp värker efter bodypumpen igår, men det var det värt. Längtar bara efter att få lägga mig ned och sluta ögonen.

Dagen gick raskt undan. Satt i 4h och hade föreläsning om läkemedelsberäkning. Det är inte så svårt att räkna, bara att lista ut vilken formel som ska användas vid varje fråga. Men övning ger färdighet så det är bara öva öva öva.
Har även läst under kvällen inför morgondagens föreläsning om pvk (perifier venkateter) ,cvk (central venkateter) och infusioner.  På svenska är det de plastsakerna man har tex på ovansidan av handen när man får dropp. Jag ska kunna sätta en (pvk) och sköta en (cvk) och infusioner är det man droppar in. Trött förklaring.
En hel vetenskap.

Mina dagar rullar på i samma mönster nu när denna kurs börjat. Imorgon är det föreläsning 8.30-12 och sen plgga inför nästa dag och sen jobba. I love my life. Men min tur kommer.

Sova var det.

En ny dag med nya möjligheter.

Nu börjar det, medicin/kirurgi kursen och som pappa skulle säg FORZA!

Suck

Äntligen klar med tremin 2! Nu på måndag börjar termin 3 med den svåraste kursen av alla under mina tre år, medicin/kirurgi. Det blir nått att bita i.

Den sista eximinationen idag gick bra, allt flöt på och vi har bara lite att korrigera på våran rapport som väntat för att vara helt klara. Det känns jätte bra! Ska fira det med att röra ihop lunch och sen iväg på afro kl 16 på fristilen. Sen blir det åre som gäller i helgen och börja plugga inför nästa kurs. Woho!