Tankar
Nu burjar min puls sakta komma ned till det normala. Vet inte varför jag påverkades så sjukt mycket av att hälsa på Jonathans lillebror på sjukhuset. Jag kom nämligen just därifrån, ingen längre promenad då det är kanske 100m till ingången från lägenheten.
Det inträffade en olycka i söndags med lillebror + hans skoter. Två brott på lårbenet gör nu att han har spenderat sin tid på sjukhuset sen i söndag och nog får vara där 1.5 vecka till.
Jag försökte balansera mellan orolig "anhörig" för han är endå min pojkväns sen 4 år lillebror och viljan att bara springa runt och peta på allt och undersöka varför det är si och hur är det så. Blir tokig på mig själv för jag skäms nu och hoppas det inte lyste igenom för mycket. Jag var ju endå där för att jag ville, vad säger man. Visa sin aktning? Sitt medlinande och att jag upprikigt bryr mig.
Jvla utbildning, som för övrigt står mig upp i halsen. Läkemdelesberäkning var det nu. Ångest får jag ta hand om till sommaren.
Hur ska man försöka trycka bort nått som jag i vanliga fall har i mina tankar 100% av dygnet. Jag tänker bara på sjukdomar, pvker, cpaper och allt annat jvlskap som behövs för att hjälpa en människa.
Hur lär man sig att lämna det på skolan/jobbet? Svårt just nu eftersom jag har massor av plugg när jag är klar med föreläsningarna. Jag tänker på sjukdomar innan jag somnar och jag tänker på sjukdomar när jag vaknar för att ha en chans att klara tentan. Min lillebror sa i helgen varför jag aldrig pratar om något annat? Jag svarade att dels för att det är det som upptar all min vakna tid + min drömmar och jag inte har någon att ventilera alla mina tankar med. För jag har ingen nära som är i samma sits som mig.
På föreläsningen igår så var det enligt en studie gjort i västerbotten 15% som mådde dåligt av sjukhuspersonalen eftersom de inte kunde lämna sitt jobb på jobbet. De tog med sina patienter hem.
Jag tar hem allt som jag hör i skolan och min hjärn förösker bearbeta allt det hör men hinner inte för mer och mer och mer och mer packas in i den teoretiskt. Jag fungerar bäst när jag lär mig praktiskt och därför längtar jag tills får komma ut i praktik igen. Då får man ventilera allt med sin handlerare, en sjuksköterska och man får pilla på allt och fråga, fråga och fråga. Då får man sinnesfrid.
Just det, lillebror var det. Det var skönt att se att han mådde så bra trots omständigheterna och jag hoppas han tillfrisknar snabbt.
Det inträffade en olycka i söndags med lillebror + hans skoter. Två brott på lårbenet gör nu att han har spenderat sin tid på sjukhuset sen i söndag och nog får vara där 1.5 vecka till.
Jag försökte balansera mellan orolig "anhörig" för han är endå min pojkväns sen 4 år lillebror och viljan att bara springa runt och peta på allt och undersöka varför det är si och hur är det så. Blir tokig på mig själv för jag skäms nu och hoppas det inte lyste igenom för mycket. Jag var ju endå där för att jag ville, vad säger man. Visa sin aktning? Sitt medlinande och att jag upprikigt bryr mig.
Jvla utbildning, som för övrigt står mig upp i halsen. Läkemdelesberäkning var det nu. Ångest får jag ta hand om till sommaren.
Hur ska man försöka trycka bort nått som jag i vanliga fall har i mina tankar 100% av dygnet. Jag tänker bara på sjukdomar, pvker, cpaper och allt annat jvlskap som behövs för att hjälpa en människa.
Hur lär man sig att lämna det på skolan/jobbet? Svårt just nu eftersom jag har massor av plugg när jag är klar med föreläsningarna. Jag tänker på sjukdomar innan jag somnar och jag tänker på sjukdomar när jag vaknar för att ha en chans att klara tentan. Min lillebror sa i helgen varför jag aldrig pratar om något annat? Jag svarade att dels för att det är det som upptar all min vakna tid + min drömmar och jag inte har någon att ventilera alla mina tankar med. För jag har ingen nära som är i samma sits som mig.
På föreläsningen igår så var det enligt en studie gjort i västerbotten 15% som mådde dåligt av sjukhuspersonalen eftersom de inte kunde lämna sitt jobb på jobbet. De tog med sina patienter hem.
Jag tar hem allt som jag hör i skolan och min hjärn förösker bearbeta allt det hör men hinner inte för mer och mer och mer och mer packas in i den teoretiskt. Jag fungerar bäst när jag lär mig praktiskt och därför längtar jag tills får komma ut i praktik igen. Då får man ventilera allt med sin handlerare, en sjuksköterska och man får pilla på allt och fråga, fråga och fråga. Då får man sinnesfrid.
Just det, lillebror var det. Det var skönt att se att han mådde så bra trots omständigheterna och jag hoppas han tillfrisknar snabbt.
Kommentarer
Postat av: cissi
jag kollade precis upp på inreda.com och det var visst en väggdekor, sök på "Wall Stickers, Coat Tree, Ferm Living" så hittar du den. jag trodde det var en hängare, men gå in och kika ändå!
Trackback
