Imorse var jag inte glad. Kl 06.28 får jag syn på klockan och inser att jag ska vara på praktiken om 17min. Tar mig upp så fort min fot tillåter, slår i andra foten så pass hårt att jag reflexmässigt sätter all tyngd på min andra onda fot vilket var det dummaste jag kunde göra just då. Skrikandes lyckas jag på nått sett ta mig till toaletten, få på mig kläderna och få med mig maten, ut genom dörren hoppandandes på kryckorna. Inser att det spelar ingen roll, det tar för lång tid att hoppa med kryckor till sjukhuset så jag ger upp tanken på att komma i tid. Kl 7, 15min sen hoppar jag in på avdelningen. Kunde haft en bättre start på dagen.

Det var bara att ta sig i kragen, le stort och sätta igång. Vårdplanering stod på schemat med allt vad det innebär eftersom jag inte kan gå så mycket.

I eftermiddag har jag knappat på tangentbordet och kommit lite längre med min rapport om dyspné. Alltid lika roligt med referenserna som ska dit. Hitta nått vettigt i böckerna som man kan svamla ihop till en rapport, som att lägga pussel.

Ska snart överge den tanken och försöka svänga ihop en potatisgratäng, som inte ska ta en sväng förbi golvet denna gång innan den äts.