Så fort jag sätter min fot utanför bilen i Duved så befinner jag mig i ett vakum, omvärlden existerar inte och dagarna flyter på.
Sen i torsdags efter min lillebrors konfirmation så åkte jag och Jonathan upp hit. Han snickrar omdagarna och jag läser i min bok om palliativ medicin. Tänkte för en gångs skull inte panikplugga sista veckan utan börja i tid nu två veckor innan. Det är ett tungt ämne men det kommer nog gå bra.

Jag missade totalt att Lisa fyllde 21 i torsdags pga allt med konfirmationen, jag skäms lite men ska skicka ett förlåtelsesms och hoppas på att jag bli förlåten. Men man är inte mer än människa.

Solen lyser och det går bra nu.