Håller på att sortera i mitt rum och desperat få till plats för alla mina saker. Då hittar man saker som får ens hjärta att gå i tusen bitar. Ord, bilder och saker som får en att skratta men samtidigt känna vemoden komma in. Gamla undangömda känslor och minnen kommer fram i dagens ljus igen.
Men jag tror de får förpassa sig tillbaka till mörkret och minnena. Det enda som fortfarande inte får minnena att lugnt och fridfullt stanna kvar var att jag aldrig fick ett svar.

Den ständiga frågan varje gång jag ser ditt ansikte är - Varför?
Jag fick aldrig ett avslut bara en förnekelse och jag blev tvingad att bara glömma det jag kände. Varför fick inte jag den möjligheten att också gå vidare fullt ut? Visst tiden läker alla sår, men ärren som blir kvar de är inte nådiga.
Det är inte roligt att fortsätta sitt liv utan att få veta varför, ångest över att man hela tiden är rädd att göra fel så att man blir avklippt igen från någons liv igen är för jobbig. Varför fick inte jag den möjligheten att gå vidare?

Det har gått snart 4 år. Men minnena av ditt svek är lika starka idag. Jag vill bara veta varför.
Och framförallt vill jag veta varför du ljuger om mig för dina nuvarande flickvänner. Att jag skulle ha dumpat dig och sårat dig. Att jag har förstört din själv känsla bla bla bla. Jag har aldrig hört så mycket bullshit i hela mitt liv.

Älvan