Önskan

Ibland önskar man att man var så där sjukligt poppulär. Att telefonen ringer och får sms stup i kvarten och folk springer efter en på stan. Alltså inte som en kändis utan som en väldigt vanlig poppulär människa med oräkneliga vänner. De som är som kändisar fast innom kompiskretsen. Sånna som alla älskar vid första ögonkastet.

De ungar som alltid ansågs stökiga men alltid ansågs coolast, jag kollade runt på facebook på dem idag och se vad som hänt med dem. De är fortfarande kretsens kungar med 500 vänner och oräkneliga kort på olika äventyr. Jag kan inte annan än avundas.

Men varför, jag borde vara glad för det jag har. Man man önskar ju alltid vara poppulär, saknad och önskad.
Bekräftelse kallades det visst?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0