Jag skulle gissa att 85% av alla blogginlägg idag har ruriken midsommar. Det är en dag som för mig förknippas med att hänfört titta när de vuxna gör iordning midsommarstången. Efter åren gick kunde jag hjälpa till också. Efter lunch samlades alla igen och gjorde upp om vilka som skulle bära vad till den stora samlingsplats där stången sen skulle resas. Efter halva vägen genom byn mötte man upp de från andra sidan byn som också hade knåpat på stången. Man gjorde halva materialet var och tågade sen tillsammans genom byn med spelmän och flaggor. På åkern sen var hela byn med och dansade kring stången och fiskedam och ponnyridning fanns.
Detta utspelade sig i min barndoms by Sävar, 1.5 mil utanför Umeå.

På kvällern åkte jag och min familj ut till havet där min farbror bor och åt middag tillsammans med dem. En lycklig tid och fin tradition. Aldrig fanns supande med i min barndomsminnen. På sin höjd ett glas vin eller öl men aldig några tårdrypande eller hetsiga diskussioner orsakade av alkohol som jag på senare år förstått är vad många andra förknippar med midsommar.

Därför hoppas jag av hela mitt hjärta att det kanske finns fler barn i år som inte behöver uppleva detta än föregående år. Att de vuxna går med gott exempel och rotar in att fest inte behöver betyda alkohol, utan glädje tillsammans med de man väljer att tillbringa sin tid med.

Idag är jag inte längre där jag växte upp, utan jag är i Duved och ska snart iväg med min familj till Fröå gruva. Förhoppningsvis känner jag mig inte allt för malplacerad. Och att Jonathan kan binda mig en krans trots sin hösnuva haha.

Jag gillar traditioner.