Om du var jag (men det är du inte, o lyckliga människa...), men om du var jag, om du levt lyckligt gift (eller ja, nästan helt lyckligt i alla fall) med din fina man i massor av år. Om du älskat honom ända sedan nian. Om du ätit allt från kall ravioli till oxfilé med honom. Om du älskat med honom i allt från studentlyor till nybyggd villa ("älskat" låter väl lite för stort och vackert kanske, legat med låter bättre.)
Om du var en medelmåtta som aldrig vågade färga ögonbrynen riktigt svarta eller ha andra mönster än ränder på tröjorna.
Om du kanske inte hade så mycket att göra mer än att just vara tillsammans med din man och glädjas med honom när han fått riktigt bra provision från Mossvikens El & Tv.
Om du hittade en fotorulle i hans jackficka som visade sig innehålla foton (ja, vad annars?), foton på din älskade i armarna på en annan. Och inte bara i hennes armar förresten.
Om du var jag (stackars lilla du i såna fall). Vad skulle du göra då?
A. Älska, glömma och förlåta.
B. Älska, glömma och förbli evigt bitter.
C. Finns det något tredje alternativ?

Håller på att läsa om Ankis tredje alternativ. En bra och lättläst bok men jag har svårt att hänga med i tankegångarna ibland. Men en typisk feelgood roman fast i en svensk stad utav en svensk författaren, det är skillnaden.