Jag pluggar på och kommer faktist framåt. Tror jag har kommit över den största ångesten inför hur man ska plugga. Är inte van vid att ta så mycket ansvar själv, får bara ångest och gör ingenting. Men det börjar faktist se ljusare ut, som att jag faktist hinner med. Att det inte är tusen saker att lära sig och ingen tid. Att jag sakta men säkert rör mig framåt, jag kommer klara det. Det är intressant igen och jag gillar det jag läser istället för att gråta i panik. Det löser sig faktist! På ett eller annat sätt.

Just nu ser jag på Gray's Anatomi och drömmer tills jag själv ska på praktik. Visst det kommer inte bli jätte glamoröst på äldreomvården, men ett nödvändigt ont. Jag har blivitt avskräckt ifrån hemtjänsten sen jag var där när jag var 14, utan att gå in på detaljer.

Ikväll åker Jonathan till Luleå igen, men han har värkligen varit ett stöd under helgen för att jag ska känna att jag klarar av skolan. Trist att inte ha han här, men jag får klara mig endå. Det brukar alltid gå bra.

Jag vill hem också och fixa rummet med alla nya grejor som ma har tagit hem ifrån Ikea. Hon lät förskräckt när jag rabblade min lista jag hade skrivitt ifrån hemsidan. Hon trodde hon inte skulle få med sig allt hem haha. Men fint kommer det bli!