Ibland känns det som om jag snurrar på i ett hamsterjul. Hur mycket jag än förösker varje ny dag så går det aldrig. Idag var det en ny dag, den är redan förburkad. För försöka igen imorgon. För det finna alltid nya dagar. Nya dagar att misslyckas på.

Har sett Camillas nya tatuering i dag. Inte bara superfina stjärnan på handled, nu finns även texten "The show must go on" i nacken. Det är bara att avundsjukt inse att Camilla är en sån där övernaturlig människa där tatueringar är sjukt snygga på. Den var värkligen hur fin som helst. Det gör mig bara mer taggad att göra min efterlängtade. Jag och Lisa ska dit på fredag och snacka med dem på Mans ruin. Med tanke på att min vänster arm är rätt förstörd för till fället och ombandagerat så är det bara att vänta. Måste även vänta på bcg-sprutan jag ska ta 8 november. I dag innan tentan. Tur det är armen jag inte skriver med. Hoppas ärret blir litet för min del, vill inte har en jätte krater på armen. Sen den 1 november gör jag käkoperation och kommer se halft ihjälslagen ut på vänstra sidan av käken. Vad är det med mig och vänster? Ahhhh kände just att min bandage hade glidit ner och känner staven sticka upp genom huden. Sjukt läskigt!!! Kan inte låta bli att pilla eller. Iofs är det på översidan staven och ingångshålet är på nedersidan. Ont gör det när jag kommer inärheten. Kanske för att någon har stuckit en 6mm tjock och 6cm lång nål in i underhuden av armen. Just det, smarthead. Haha Bandaget har inte glidit ned. Det är för att den ska sitta där, för ingångshålet är där nere. Och översidan av staven sticker upp ovanför, sjukt läskigt att jag kan se den bukta upp genom huden. Ser att det har blivitt ett blåmärke där också. Det ilar när jag stryker med fingret över staven. Vad knäpp jag, skräckblandat förtjusning. Läskigt att jag har en 4cm långt främmande föremål i armen. Haha min kropp måste hata mig och alla vita blodkroppar med sina transistorer håller på att förtvivlat försöka käka upp den. När de märker att det inte går så kommer de kapsla in den i en säck så den gör så lite skada som möjligt. Knäpp männsikan är som sticker in saker för att förhindra det enda livet går ut på. Hon som gjorde det måste trott att jag var knäpp för jag var jätte nyfiken och frågade om allt. Kanske för att jag en dag ska göra det själv. Längtar till första praktiken! Nog med tjat om min nojja över staven. Den känns varje gång jag rör vänsterarmen haha. Nu ska jag fortsätta plugga nervsystem så jag kan få jobba som sjuksyster någondag.