Min inlärda sekretesslagar bankar på min hjärna, du får inte lämna ut någon information alls som kan spåras till personen i fråga om personen ej har godkänt detta.
Men nu vet jag inte namn eller någonting annat personligt, det enda jag vet var att jag kom fram som första bil till en bilolycka ikväll tillsammans med jonathan och får fortfarande inte bort lukten utav blod ifrån mina händer och mina knän darrar än.

 Frontalkrock på E14 utanför Järpen

En trafikolycka inträffade vid 19:45 i söndagskväll på E14 mellan Undersåker och Järpen i höjd med Slagsån.

En 45-årig kvinna som färdades från Järpen mot Åre girade och körde på en älg som kommit upp på vägbanan. Bilen sladdade över i fel körfält och frontalkrockade med en mötande personbil.
Den 24-åriga kvinnan i mötande bil klarade sig undan med smärtor av bilbältet, medan 45-åringen fick transporteras till Östersunds sjukhus med ambulanshelikopter.
45-åringen var vid medvetande när helikoptern lämnade olycksplatsen, enligt Östersundspolisen. 24-åringen kunde för egen maskin åka in till sjukhuset.
E14 var under en tid helt avstängd för trafik när ambulanshelikoptern landade intill olycksplatsen.
Jägare har på söndagen eftersökt den skadade älgen

45år? Så mycket som hände men så lite man vet. Hon var mest oroad över hur det hade gått för alla andra medans jag jobbade på att stoppa blödningen ifrån pannan. Har aldrig sett ett så grovt sår, men jag reagerade inte ens på det.
Nu kommer jag inte ens ihåg vad som skedde runt om, det enda som fanns just då var den 2m stora platsen kring bakluckan på hennes bil. Jag märkte inte ens att den andra bilen började brinna som jag fick höra efteråt.

Jag förtstår inte vad torbjörn sa så vi skulle få åka igenom vägspärrarna, att brandbilen flyttade sig för oss. Tur var väll det så vi hann till stan i tid så Jonathan hann med tåget till Luleå, fast det var nog det han sa till branmännen som fick dem att flytta på sig.
Underligt hur man reagerar igentligen, för när jag sprang mot den bilen kvinnan satt i när jag sett allt var ok med de i de första bilarna tänkte jag inte ens en tanke på att jag kunde få se något hemskt. Jag bara sprang.

Roligast var när hon sa sen när allt lugnat sig lite; nu vet jag vad jag ska göra, jag ska röka. Det blev inte lika allvarligt då, ok men hade jag skrivit på en tenta att jag lät "patienten" röka hade jag nog fått underkänt haha.

Tack och lov gick allt ok, men otäckt. Det kunde gått värre.