Det märks så tydligt när jag inte är i balans. Jag börjar drömma madrömmar varje natt.
Sist jag hade min mardrömsperiod sa Jonathan att jag skulle skriva ned alla min drömmar och sen bli en stor författare innom skräckgenren.

I natt försökte jag som vanligt ta mig någonstans men allt går så otroligt långsamt, jag har panik och gråter för att jag inte hinner. Jag satt på en buss när någon plötsligt attackerar mig med en sån där sticka som man stickar med, jag får den inkörd i mitt smalben och resten av drömmen försöker jag ta mig ifrån min attackerare och komma till ett sjukhus.

Igår skulle jag köra över en bro. Bron exploderar och alla hamnar i vattnet, jag försöker simma till land men den som var passagerare drunknar. Jag lyckas komma fram till stranden till staden vi var på väg.
Jag går i skolan där och efter idrotten skulle alla duscha och sen ge sig iväg på krogen. Men jag försöker ta på mig kläderna men det blir gång på gång fel. Byxorna är bak och fram eller ut och in eller så är det fel tröja. Gråtandes försöker jag hinna med de andra. men de går utan mig.

Genom åren har jag sprängts, torterats, skjutits, huggits, jagats, brunnit och allt annat otäckt man kan komma på så fort jag är i en pressad situation.

Blir ni förvånade om jag säger att jag har den viktigaste tentan genom hela min utbildning på torsdag?