Saknar min bebb lite grand. Fast att sakna honnom har jag kommit över för länge sedan tragiskt nog. Vi har haft distansförhållande sen juli förra året av och till pga lumpen och 10 mil mellan varandra. Tragiskt nog så blir iafl jag avtrubbat i saknaden för att orka. Man bygger upp sitt eget liv för att inte sitta och ha ångest över att man är från varandra. Därför kan det bli lite kaos när man träffas igen, bägge har utvecklats och har ett eget liv. Så måste man försöka gröa plats för en till.
Men det har gått bra, jag bara önskar att saker och ting vore lite lättare så vi slapp må dåligt på grund av olika saker som går ut över varandra fast vi inte menar det.

<3 every little thing is gonna be alright

Får någongång måste det ju vara flyt för oss också?