Är på jobbet nu, mittuniversitetets bilbiotek. Har ingenting att göra nu fast jag gjort allt så långsamt som möjligt. Det finna nästan inga böcker som kommer in som ska ställas upp och det är allmänt lungt.

När jag drar min vagn med böcker för att ställa upp får jag alltid stanna till vid Vpm hyllan. Det är där böckerna om cancer står. De som är typska medicin böcker är nästan aldrig utlånade, men alla där personer som drabbats av cancer på olika sätt, de böckerna får jag ställa upp om och om igen.
Det känns lite sorgligt, antingen är det ju personer som drabbats av cancer som lånat dem för att förhoppnignsvis finna hopp och tröst, eller så är det bara nyfikna jävlar osm vill läsa om andras dramatiska öden. Samma sort som köper kvällstidningar bara för deras hemska rubriker.