Vince har inte riktigt fått ordning på sitt liv, han har ett tråkigt jobb och har aldrig riktigt lyckats bra med ett förhållande. Men hans nya flickvän Jess är faktiskt bättre än de flesta, egentligen förtjänar han inte henne? Och en dag är hon gravid.
Men det är något som känns fel, Vince minns sin första kärlek, Joy, alltför väl. Det var hon som bara försvann utan ett ord till förklaring en dag när de var nitton år. Det enda Vince kunde läsa på lappen hon lämnat som förstörts av regn var: "Jag skäms så..."
Han har aldrig kunnat sluta tänka på Joy och när han inser att hon bara bor några kvarter ifrån honom och är på väg att gifta sig måste han se henne igen. Men när han ser Joy uppklädd och leende på sin bröllopsdag inser Vince att han inte kan klampa in som ett patetiskt spöke från det förflutna. Han ger sig inte till känna.
Joys äktenskap blir dock inte riktigt som hon tänkt sig, hennes omtänksamme make George förvandlas snart till en dominant och mycket svartsjuk man som helst vill hålla henne borta från världen.
Så en dag av en slump springer Vince och Joy på varandra ?
Och den första förälskelsen glömmer man ju aldrig!

Halva boken har jag läst när jag utbrast för Jonahtan: Det har ju inte hänt nått!. Han svarade genast men sluta läsa den då. Men jag sa att det kan jag inte. Jag måste veta hur det går. Dålig är den inte, fast den inte hänt nått. Den får genom sin sockersöta sidor med brokiga personer mig att vilja läsa vidare.

Så jag läser...