Känns som jag kört runt hela jämtland, vågar inte skriva exakt för mina föräldrar lyckas ju läsa denna blogg haha. Lyckades efter många om och men landa hemma hos Nicklas för att se Rainman tillsammans med Natalie.

Hjärtlösa Charlie Babbitt förväntar sig en del av arvet efter sin avlägsna döda far. Men Raymond, hans institutionaliserade äldre bror, en bror han hittills varit ovetandes om, ärver hela förmögenheten. Raymond är autistisk med en begränsad mental förmåga inom vissa områden men med en genialisk gåva inom andra. När Charlie kidnappar Raymond, får de under resan tillbaka till Los Angeles lära sig en läxa om livet. Samtidigt som de övervinner varandras misstro bildas en stark förbindelse vid tankar på minnen, och en möjlig framtid tillsammans.

Vem har inte sett denna klassiker med underbara Dustin Hoffman? En film som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Visst den förskönar och gör allt till en söt socker dimma, men är det inte så en film ska vara? Samtidigt som man hela tiden känner den allvarsamma bakgrunden.

Varför görs inte så här bra filmer idag?