Att ensamhet kan vara uppskattad är en regel som gäller de flesta. Men vad gör man när denna ensamhet inte är av frivillig sort? När man tyvärr inte kan göra på ett annat sätt än att försöka hantera situationen.

Man gråter, man saknar, man älskar någon på avstånd. Men när man kommer riktigt nära igen, inte bara genom prat i telefonen då kommer allt det ljusa och fina, det som gör att man bara längtar tills nästa gång man får ses igen.

Jag älskar dig honey, god natt