Äntligen fick jag höra Jonathans röst. Har inte pratat sen i Söndags då han har varit ute i fält hela veckan. Otur nog ringde han just när min rast var slut. Drygt med 2,5h innan jag kunde ringa upp han!
 
Som jag har saknat dig. Men det känns så jvla bra endå. Du + mig + 70mil imellan = funkar hur bra som helst. De värsta veckorna av saknad är över. Jag glädjer mig mer åt då vi träffas, än gråter över de stunder vi inte ses. Känns det jobbigt behöver jag bara tänka på att du älskar mig och jag älskar dig så blir jag gladare.

Imorgon! Vi ses då... helt underbart att du ska ha ledigt i 10 dagar!