Jag blir knäpp, tokig och irriterad. Less, förbannad och vill gå och lägga mig i ett hörn och dö ett tag. Wy oh wy?

Min andra hälft, min anledning att leva, mitt allt. Den som vet allt om mig, förstår allt och försöker få mig att må bra igen är inte här. Har inte varit här på evigheter. Vi har max varit ifrån varandra i 10 dagar i sträck förut. Just nu är vi uppe i 7 dagar och det blir 9 innan det är över, plågan.

I know! Man ska inte känna så här, självklart ska man klara sig lika bra utan. Men jag gör inte det, jag blir toooooooooookig av saknad. Min Jonathan, mitt allt. Vart är du när jag ska sova?

Ordspråket "låt inte kärleken hållas så hårt så att den kläms iväg, men låt den heller inte flyga iväg", eller nått sånt är ganska sant. Men vad ska man gör när man är kär, beroende. När personen är beroende framkallande som en drog, när man vill inget annat än att träffa han, röra vid han och säga att jag älskar dig.

Jag blir tokig.