Hade hört mycket gott om denna film och i lördags var det dax att se den.

Sjuttonåriga Tracy Turnblad är den stora flickan med det stora håret, men också med det stora hjärtat. Hennes liv cirklar kring sång och dans; hon vill hellre medverka i "The Corny Collins Show" än lägga manken till i skolan. Men hon har ett problem: hennes kroppsstorlek skiljer sig från de andra unga, något som hennes välmenande mor även påpekar. Men den som inget satsar vinner inte heller. Så när Tracy, övertygad om sin talang, ändå bestämmer sig för att satsa, blir det åka av.

Introt började med ett sjungande medley som aldrig värkade ta slut. Jag började få stora farhågor inför denna film, den började inte alls bra. Men någonstans halvägs in i filmen så börjar den sakta men säkert ta sig, mindre sång sjungandes för sig själv som någon annan psykopat och mer dans och sång tillsammans. Den här är en utav få filmer som faktist är bättre på slutet än i början.
Inte för att den kom ens i närheten utav min top 10 lista så var den underhållande för en stunds tidsfördriv.

Sen kan jag inte låta blir att förundras över all rasism och elakheter mot överviktiga personer som vävs in. Snyggt eller inte är inte min sak att avgöra, men jag tyckte det var lite beklämmande.

Sak nr 2 är att jag inte kan sluta blir rädd för John Travolta i rollen som mamma till tracy, hon(han?) sjunger förjvligt, spelar förjäkligt och är allmänt läskig.