Flickan och kråkan

jag satt häromdan' och jag läste min tidning
en dag som så många förut
och jag tänkte på alla dom drömamr man drömt
som en efter en har tatt slut

då såg jag en bild av en flicka
med en skadskjuten fågel i famn
hon springer iväg genom skogen
så fort som hon någonsin kan

och hon springer med bultande hjärta
hon springer på taniga ben
hon bönar och ber, hon hoppas och tror
att det inte ska vara försent

flickan är liten, hennes hår är så ljust
hennes kind är så flämtande röd
kråkan är klumpig och kraxande svart
om en stund är den alldeles död

men flickan hon springer för livet
med en skadskjuten fågel i famn
hon springer mot trygghet och värme
och för det som är riktigt och sant

och hon springer med bulande hjärta
hon springer på taniga ben
för hon vet det är sant det som pappa har sagt
att finns det liv är det aldrig försent

jag började darra i vånda och nöd
jag skaka' av rädsla och skräck
för jag visste ju alldeles tydligt och klart
att det var bilden av mig själv som jag sett

för mitt hopp är en skadskjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror det finns nån som kan hjälpa mig
som tror det finns nån som har svar

och jag springer med bultande hjärta
jag springer på taniga ben
och jag bönar och ben, och hoppas och tror
att det inte ska vara försent

för mitt hopp är en skadskjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror det finns nån som kan hjälpa mig
som tror det finns nån som har svar

och jag springer med bultande hjärta
jag springer på taniga ben
och jag bönar och ben, och hoppas och tror
att det inte ska vara försent
att det inte ska vara försent...


Tankar som jag inte tänkt på länge börjar komma tillbaka... tänker ni på mig lika mycket som jag tänker på er? Varje dag minns jag era ögon och era skratt, hoppet om att allt skulle bli bättre i en trist tillvaro. Små fragment flimmrar förbi och gör mig påmind om något, jag kan le åt det, men mitt hjärta är sorgset.

Minns ni?
En regning natt i juli, när sminket rann.
En varm kväll när förtvivlan under en björk framför en scen mötte sin like, men som övergav lika snabbt igen, känslorna blev för starka.
Ett cyckelställ bakom stora torget under ett presidenttal när fyrverkerierna small som mest och alla kom springande med lossas pengar.
Ett rum i ett bibliotek och fördrivan utav tid.
Framför en dator och en kväll med missande utav bussar.
För många filmer som blev tittade på men inte sedda.
En kajalpenna som snabbt plockades fram och svarta ögon målades.
En kjol som snabbt rivs sönder.
En sax som till syslöjdlärarens förskräckelse klipper av hår.
Väntan barfota med en egenritad teckning i din hand.
Cycklandes genom nätterna på en gammal hittad cyckel med punka och en liten turkos barncykel.
Unga drömmar om att ha ett band.
Ritande på varandra och teckningar i överflöd.
Sittandes i soffor och runt bord när kvällarna övergick till natt och fantasin flödade.

Minnen börjar komma tillbaka. Jag behöver göra upp med mitt förflutna...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0